Hej!
Anna heter jag och jag växte upp i det här landet som vi kallar Sverige. En sak som jag har märkt när jag vuxit upp är att jag har missat väldigt mycket av den svenska kultur som mina vänner refererar till. Svensk film.Jag tycker om kultur, och jag tycker om film. Jag älskar att gå på bio även om det blir alldeles för sällan.
Du uttrycker i en intervju med Sveriges Radio hur synd det är om er som måste texta alla era filmer nu. Jag kan således inte hålla mig från att skriva detta öppna brev.
Jag hör inte på samma sätt som du. Därför tycker du det är okej att särbehandla mig?
Jag kan inte inte gå och se svenska filmer på bio på samma villkor som dig. Jag måste hitta de visningarna som eventuellt är textade, synka detta med mina vänner och kanske kommer vi iväg på bio om det finns någon tid som passar.
När SF efter många år tar tag i problemet och kräver att alla svenska filmer är textade då gråter ni? Samtidigt som vi jublar. Äntligen. En särlösning mindre i samhället. Ett steg på vägen till ett samhälle där alla kan ta del av kulturen på lika villkor,
Men det är visst alldeles katastrofalt hemskt för dig att vi alla ska kunna ta del av det du gör på lika villkor?!
"– Skämten går att läsa i förväg och om de inte ens kanske är riktigt återgivna så säger det sig självt, det gynnar inte filmen." Staffan Lindberg
Jag kan tala om för dig att skämt som en inte hör är jäkligt tråkiga. Det är till och med så att hela poängen går förlorad. När hela biosalongen skrattar, och man sitter där och viskar till sin kompis "vad sa de, vad sa de?" Och kompisen berättar "jo men typ såhär". Ska man sitta där själv då, och fnissa lite i biomörkret. När filmen redan har gått vidare?
Jag går aldrig på svensk film på bio. Sist var nog med familjen. När jag var barn. Min bror skrattade så han höll på ramla ur stolen. Jag tittade på. Och det verkar som om du tycker att det ska vara så. Att den svenska kulturen inte är för mig. Att det ska vara särlösningar som gäller.
Ska vi införa särskilda dagar för kvinnor att gå på bio? Särskilda visningar för roshåriga? Särskilda visningar för långa?
"– Jag var väldigt frustrerad när jag såg den textad. Det kändes inte som den filmen jag hade gjort." Staffan Lindberg
Men ta lite ansvar då?!
Inkludera textningen i det konstnärliga arbetet? Se till att det blir snyggt, att det blir rätt synkning. Att orden kommer i rätt ordning. Ta ansvar för ert verk.
Men jag måste tacka. Nu vet jag vilken film jag inte kommer gå och se när det väl blir öppet för mig att gå på bio på samma villkor som alla andra.
Med vänliga hälsningar
Anna Kain Wyatt
Citaten är hämtade från den här artikeln på Sveriges Radio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar