Att strejka

Idag har ett stort antal busslinjer i Stockholm ställts ut på grund av att förarna tagits ut i strejk.

I sociala medier florerar en stämning som är anklagande, att dessa personer förstör för alla andra genom att kräva sina rättigheter.

Jag skulle vilja vända på kakan, det som är av vikt är att dessa personer genomför ett oumbärligt arbete för att vårt samhälle skall fungera. Utan dessa personer skulle jag behöva cykla i två-tre timmar (minst) för att komma till jobbet. Utan dessa personer kan jag inte dansa hela natten och sen sätta mig på en nattbuss för att komma hela vägen hem.

Vi måste ha ett samhälle som vågar tänka utanför lönsamhet i ett första led och ger de som sköter de grundläggande funktionerna en skälig lön, vettiga arbetsförhållande och trygga anställningar. Att ha jobbat på samma ställe i 15 år men ändå ha en 6 månaders provanställning är inte värdigt, det är en förolämpning mot de som kör vår kollektivtrafik.

Och en annan sak, när du suckar över att bussen inte går hela vägen till jobbet kan du tänka på att detta är verkligheten varje dag för många av de som har en funktionsnedsättning. Bussarna är sällan tillgängliga och innebär ett stort hinder för den som vill välja att åka kollektivt till jobbet.

Så, upp till kamp! Stå på er! Ni har all rätt i världen att strejka för bättre villkor!

(Och ja, meningen med en strejk är att det ska kännas och drabba många.)